Dirty Little Freaks

Vad mysigt det var att prata med er nyss (Jag kan ju inte sova nu, så jag gör detta istället). Ni är alla så fina :)

Hm. När Cicci frågade mig om min nuvarande situation fick mig att bli sugen på att gå på college här borta, så började mina tankar ta en nostalgisk resa till första gången jag var på Evelinas campus. Det var helt sjukt. Jag tänkte smälta in - bara springa upp för trapporna till tjejernas och killarnas dorm-rooms, glida in, springa upp och lämna något till systern. Sedan springa ner igen och komma tillbaka till bilen safe and soundly. Men jag var så spänd att jag höll på att dö. Ungdomar mellan 18 och 25 år passerade mig i en virvel åt båda hållen, och när jag försökte komma in i byggnaden med den låsta dörren, så kom en förbarmande människa och slidade sitt kort så att den automatiska dörren flög upp. Jag skrek. Och jag skojar inte ens. Jag var så spänd att jag skrek till när dörren öppnades, och någon stackars kille innanför som bara ville läsa sin bok kollade förskräckt upp. Vad säger man, liksom? "Dörren öppnades"?
   Efter det traumatiska besöket så blev allt senare mycket lättare, och snart blev det vardagsfika. Men jag har ständigt förbluffad över konceptet. College. Det är helt sjukt! När man går runt bland dessa hundratals ungdomar så märker man att de kan göra precis. vad. de. vill.
   Jag menar, känslan av frihet där är nästan lite skrämmande. De har lärare, yes, men bara under skoltimmarna. Utanför lektionerna så är campus deras egna värld. Jag sa det då, och jag säger det igen: Det är liksom som om man byggde ett helt nytt, helt tomt, land. Och i landets tomhets-stadium så tänkte någon, "Vi kan befolka det med BARA ungdomar! Och se vad som händer, liksom". Resten av regeringen (som förresten också bara bestod av människor under 25) instämde ivrigt. Alltså, en hel hög med tonåringar plockades upp från sina hem, sattes ner i ett vackert med kompakt ställe och sedan sa regeringen "Var så goda, ungdomar. Detta är eran nya lekplats. Ni gör reglerna. Go crazy!". Evelina går ju på ett kristet college, så the sex and drugs and rock 'n' roll hålls ju till det minimala, men jag ska aldrig mer hålla oansvarigheten emot tonåringar vars vilda college-historier man kommer höra om i framtiden. Helt plötsligt är det förståeligt, and god only knows hur jag skulle bete mig i ett tonårs-land.
Bara kul. Hela tiden. Min hjärna skulle få något slags overload, och jag skulle dö innan jag blivit 50.
Anyway.

Fy vad mycket jag skrivit nu. Och vad sent det blivit. Jag måste skärpa mig.


Ni hann inte säga vad ni skulle göra på sportlovet. Ni får gärna skriva det nedanför, om ni vill göra mig lite extra glad :)




(Raise Your Glass - Pink)