We'll live and die in these towns

Jag bor i ett lungt och fint område. Människor pratar med varandra och det finns kyrkor lite här och var. Det kallas södra Tulsa. Nu låter det lite som att jag bor i den engelska landsbygden, vilket jag självklart inte heller gör. Min poäng är att jag trots detta är medveten om att jag annars bor i ett ganska tufft ställe. ("Tufft" som i hårt, inte som i awesome... eller jo, det med.)

Jag har läst lite intressant fakta om staden jag nuvarande befinner mig i. Från FBI. Hardcore.

Innan du läser detta så vill jag även att du ska förstå att Tulsa inte är en storstad. Större än Uppsala, yes. Men inte så himla mycket. Detta är bara en stad. En stad mitt i smeten som kallas USA :)

På den sidan stod det hur som helst att antal mord som blev rapporterade i denna stad på ett år var 61 styckna. Nästan 300 våldtagna, 900 rån, 3 000 rapporterade misshandlingar, 6 000 inbrott, 17 500 stölder, 3 500 bilstölder och nästan 300 medvetna bränder.

Ett år, ladies and gentlemen.

På nästan alla punkter, understryket på mord och våldtagning, så var Tulsas statistik dubbelt så hög som stads-medelmåttet i detta land. Och nu snackar vi USA, typ det farligaste landet ever.

Jag ska erkänna att jag blev lite skakad första gången jag läste detta, men nu har skakningen övergått till någon slags sjuk förtjusning :) Även om siffror är människor och detta är ett fruktansvärt faktum så bor jag i Tulsa. Tulsa. Det låter först som värsta safe haven, men det är ju ett helt galet ställe! På nyheterna snackas det om mord som skett på grund av droger och kärlekstrianglar och man hör medlemmar i gäng köra förbi ens fönster på natten, med alldeles för distinkt bas för att ligga lågt.

(Jag vet inte om detta är en ohälsosam förtjusning eller inte. Min moral här borta verkar skiftas dagligen.) Hela min syn på Tulsas situation har jag totalt romantiserat till något vackert, och detta är nog anledningen:

Jag läste en bok här om veckan. The Outsiders av S.E. Hinton - och detta är uppenbarligen "the best-selling young adult novel of all time". Who knew, eller hur? Den skrevs faktiskt på 60-talet, men är fortfarande lika stor här borta, eftersom att på något sett så är den förvånansvärt modern. Den läses i skolan och allt möjligt.

Anyway. Den handlar om ett gäng på sju killar i sena tonåren som är "greasers" (du vet, de killarna som hade hårvax, skinnjackor och cigaretter som tittade på solnedgångar och var fulla av underbara känslor), och deras kärlek för varandra och hur de håller ihop trots att det är ett slags gatu-krig mellan dem och "socs" (vilka är rikemansgrabbarna). Det handlar inte så mycket om gäng-fighten som det gör om greaser-killarnas relation med varandra.

Efter jag hade läst den så fick jag reda på att den utspelar sig i Tulsa, Oklahoma. Och då kände jag mig ännu häftigare och bestämde mig för att vara en greaser med dem (Trots att de inte finns, och om de gjorde det så skulle de vara döda nu. Jag lever i konstant blind förnekelse). 

(Det finns en filmatisering av boken där huvudrollerna bland andra spelas av Patrick Swayze (Dirty Dancing), Emilio Estevez (The Breakfast Club), Ralph Macchio (orginal Karate Kid) och Tom Cruise. Den kommer landa i min brevlåda vilken dag som helst, och även om den är dålig kommer jag inte klaga. Den kommer innehålla sju snygga tonårskillar som springer runt med skinnjackor  och cigaretter och kramar varandra. Nej, jag kommer sannerligen inte klaga.)

Jag är kär i en pojke som hette Sodapop i boken. Tänkte ta det namnet, skulle inte det vara fint? 

Ester Julia Sodapop Lundqvist.

Eller hur?

Julia är en Tulsa-badass.

(We'll Live and Die in These Towns - The Enemy)