Pack up all my things and get my ass out of town

Oj, vad bra jag trivs.
Nu har vi bott i lägenheten i två dygn, och något slags mirakel har sett till att vi redan är uppackade, färdighandlade och helt inredda. Nu är det Lundqvists Crib.
Bilder kommer nog imorgon (då solen är uppe och beredd på att ljussätta våra rum), men en liten vinkel på mitt eget rum har jag i alla fall fixat.

Myspys. Där sitter jag just nu och bloggar lite till dig :)
Anyway. Allt är fantastiskt här.


1. Solen skiner och det är inte ett moln på himlen. Bokstavligen. Inte ett enda fjun. Och du vet ju hur mycket det gör för mig.
2. Människorna är sådär över-trevliga och pratar så väldans mycket med en. It's nice.
3. De pratar southern. Aj, mitt hjärta brast lite.
4. Allt är så mycket billigare här. Perspektiv: 2 liter cola kostar knappt 7 kr. Farligt.
5. Det finns många affärer. Och resturanger. Väldigt många.
6. Ovanstående är även enorma. Allt är stort här.
7. Det amerikanska, lata samhället har utvecklat en teori att allt borde finnas i drive-through format. Idag hittade vi en drive-though Starbucks.
8: Det finns t.o.m. drive-through matställen som tycker att det är för ansträngande för kunderna att trampa på gaspedalen för att få sin mat. Så de har utvecklat ett system att det finns beställnings-automater vid varje parkeringsplats, och så springer personalen ut för att ge maten. Ack, amerikansk lathet. Vi älskar dig.
9. Ungefär 75 % av tv-kanalerna sänder massa bra långfilmer varje gång man zappar, och inte bara massa South Park hela tiden.
10. I matvaruaffärerna så packar personalen själva ner varorna i påsarna.


Livet får ju anstränga sig för att göra sig själv lite bättre än vad det är i Oklahoma, om man säger så.
När jag och pappa satt på en restaurang ikväll så sa jag att det enda som är bättre i Sverige än här (förutom ni underbara människor, såklart :)) är allas stil. Jag har varit i multi-gallerian två gånger nu och tror jag snappat upp det: Tjejer under 25 ser alla lite ut som bimbos eller medium-blåsta tjejer. Det är liksom stilen de kör på för det mesta. Över 25 så bryr de sig inte alls, och ser bara ut som små skrothögar, hela bunten. Sen fortsatte jag att säga att männen klär sig i slafsiga kläder (förstår ni stilen?) och har faktiskt på sig keps. Keps. Killarna hade jag rätt fördomar om också. Dåligt sittande jeans, och gör liksom en grej av att inte bry sig, på ett sätt. Jag totalt sågade dem.
Men just då blev jag avbruten av en manlig sydstatsdialekt som frågade vem som skulle ha maträtten utan svamp, och när jag sagt att det var jag och kollade upp för att se en slags tonårig skater boy med axellångt, blont hår så satte han ner min tallrik och såg mig i ögonen innan han gick.
"I love your dreadlocks, by the way. So sweet" sa han med ett stort leende och nickade sitt huvud i ett slags skater-boy-aktigt sätt och medans jag, charmad, skrattade ett helhjärtat tack tillbaka så gick han för att fortsätta med sitt ärofyllda arbete. Jag vände mig genast om till pappa.
"Jag tar förresten tillbaka allt jag just sa, förresten"
What they lack in style, they gain in charm.


Han som serverade oss på restaurangen hette Mike. Det kommer jag ihåg för att han skrev ner sitt namn med krita på våran duk. Anledning 11 att älska Oklahoma.




(BigCityDreams - Never Shout Never)