tisdag 30 november 2010

You'll always be my thunder

Jag åt cheesecake på The Cheesecake Factory för länge sedan med nästan alla familjemedlemmar.
Jag är typ kär i min syster :) Fick de finaste presenterna i världen från henne (kommer definitivt bilder på dem sen, de är för epic för att inte fota)






 Och igår blev man bjuden på en NBA basketmatch (jag vet fortfarande inte riktigt vad det innebär, men det verkar vara en big deal) mellan Oklahoma City Thunder och New Orleans typ humlor/bin/getingar eller något sånt där töntigt, och efter ett långt, djupt övervägande blev det en ren accept och en mycket intressant och rolig kväll (men jag kände konstanta Gilmore Girls-referenser i kroppen - du vet, när Rory går på en ishockey match och bara "vad händer?")!
Jag bestämde mig för att heja på dem med häftigast namn, och efter att jag fick höra att Oklahomas lag hette Thunder, så var det ju inget snack om saken. Det blir inte mycket mer hard-core. 
Men när man är ihoppackad med 10-12 000 människor som står på sina fötter och skriker för de svettiga männen som springer runt, så är det svårt att inte hänga med i känslo-strömmen. I slutet stod även vi upp och skrek halsarna av oss. Även om vi inte riktigt förstod reglerna.


Cheerleaderna bara dör.
(Jag med, när jag kom till shopen efter matchen)
.....
Brace yourselves, ladies. Nu kommer en syn ni aldrig sett förut:


Go Thunder!

Vi vann såklart. Oklahoma Thunder är oövervinnerliga.
(Jag ser så amerikansk ut att jag bara spyr)



(Thunder - Boys Like Girls)

söndag 28 november 2010

Crashed on the floor when I moved in

Glad advent, finisar!
Hoppas ni druckit glögg och tänt ett ljus :)





Idag har jag sprungit runt och tagit lite foton här och var för att visa er lite hur jag lever. Klicka på dem för att de ska bli enorma.
Först är det mitt rum..






























(pappa sa att vi skulle använda feta osten till några kycklingfiléer. sedan åkte han för att köpa dem, och lämnade mig ensam i lägenheten med den feta osten. det skulle han inte gjort.)

Jag sprang ut för att fota området vi bor på lite. Det är jättemysigt här. Ett måttligt stort område med fina lägenheter, ett gratis as-fräsht gym och en stor pool. Kanske inte idealt nu, men tanken var fin :)
Säkert, också, vilket uppskattas av oss i usa. Man har en liten fjärrkontroll som öppnar grindarna runt omkring. Då känner jag mig jätte-high-tech.













 Jag kutade runt barfota, bara för att få en sån där klassisk advent-känsla i kroppen.
Dett är mitt alldeles egna badrum. Jul-potpurri (eller hur det nu stavas) och såna där filmstjärne-lampor. Det höjde mitt ego, så jag slog till med min bästa fjortis-min. Jag lyckades inte. Det blev en Julia-min istället.




Vardagsrum, matbord, mor och fars rum, kök och julstämning































Jordnötssmör. Världen kan inte bli vackrare.
 Bra gjort, böcker. You made the cut för att komma hit.









Funderar på att läsa hela..










 Bästa Keats någonsin. Så sann (om jag nu ska nämna min personliga födjupande åsikt i poesiens värld)










 Detta var alltså min eftermiddag idag















Tills pappa kom hem och hade köpt Gingerbread-latte för att faktiskt få lite ärlig advents-känsla. Jag hoppas du druckit det förut, för det är verkligen jul i en mugg :)
















Imorse var jag i kyrkan också. That was nice. Och nu ska jag och far hälsa på syster-yster första gången, nu när hon äntligen kommit hem från hennes Thanksgiving-helg i Kansas med nån gripande kompis. Vi ska äta världens godaste hamburgare på The Cheesecake Factory (ja, jag vet att det var en motsägelsefull mening. Lämna mig ifred :)) och jag ska få krama henne!
Lyssnar på Steady As She Goes med Sky Sailing nu, för att pumpa upp mig. Story of my life just nu :)

Hoppas ni också njuter av livet, och om ni inte gör det så hoppas jag att ni ändrar någonting snart.
Det är fint.
Du är fin.
Puss.



(White Houses - Vanessa Carlton)

lördag 27 november 2010

Pack up all my things and get my ass out of town

Oj, vad bra jag trivs.
Nu har vi bott i lägenheten i två dygn, och något slags mirakel har sett till att vi redan är uppackade, färdighandlade och helt inredda. Nu är det Lundqvists Crib.
Bilder kommer nog imorgon (då solen är uppe och beredd på att ljussätta våra rum), men en liten vinkel på mitt eget rum har jag i alla fall fixat.




Myspys. Där sitter jag just nu och bloggar lite till dig :)
Anyway. Allt är fantastiskt här.


1. Solen skiner och det är inte ett moln på himlen. Bokstavligen. Inte ett enda fjun. Och du vet ju hur mycket det gör för mig.
2. Människorna är sådär över-trevliga och pratar så väldans mycket med en. It's nice.
3. De pratar southern. Aj, mitt hjärta brast lite.
4. Allt är så mycket billigare här. Perspektiv: 2 liter cola kostar knappt 7 kr. Farligt.
5. Det finns många affärer. Och resturanger. Väldigt många.
6. Ovanstående är även enorma. Allt är stort här.
7. Det amerikanska, lata samhället har utvecklat en teori att allt borde finnas i drive-through format. Idag hittade vi en drive-though Starbucks.
8: Det finns t.o.m. drive-through matställen som tycker att det är för ansträngande för kunderna att trampa på gaspedalen för att få sin mat. Så de har utvecklat ett system att det finns beställnings-automater vid varje parkeringsplats, och så springer personalen ut för att ge maten. Ack, amerikansk lathet. Vi älskar dig.
9. Ungefär 75 % av tv-kanalerna sänder massa bra långfilmer varje gång man zappar, och inte bara massa South Park hela tiden.
10. I matvaruaffärerna så packar personalen själva ner varorna i påsarna.


Livet får ju anstränga sig för att göra sig själv lite bättre än vad det är i Oklahoma, om man säger så.
När jag och pappa satt på en restaurang ikväll så sa jag att det enda som är bättre i Sverige än här (förutom ni underbara människor, såklart :)) är allas stil. Jag har varit i multi-gallerian två gånger nu och tror jag snappat upp det: Tjejer under 25 ser alla lite ut som bimbos eller medium-blåsta tjejer. Det är liksom stilen de kör på för det mesta. Över 25 så bryr de sig inte alls, och ser bara ut som små skrothögar, hela bunten. Sen fortsatte jag att säga att männen klär sig i slafsiga kläder (förstår ni stilen?) och har faktiskt på sig keps. Keps. Killarna hade jag rätt fördomar om också. Dåligt sittande jeans, och gör liksom en grej av att inte bry sig, på ett sätt. Jag totalt sågade dem.
Men just då blev jag avbruten av en manlig sydstatsdialekt som frågade vem som skulle ha maträtten utan svamp, och när jag sagt att det var jag och kollade upp för att se en slags tonårig skater boy med axellångt, blont hår så satte han ner min tallrik och såg mig i ögonen innan han gick.
"I love your dreadlocks, by the way. So sweet" sa han med ett stort leende och nickade sitt huvud i ett slags skater-boy-aktigt sätt och medans jag, charmad, skrattade ett helhjärtat tack tillbaka så gick han för att fortsätta med sitt ärofyllda arbete. Jag vände mig genast om till pappa.
"Jag tar förresten tillbaka allt jag just sa, förresten"
What they lack in style, they gain in charm.


Han som serverade oss på restaurangen hette Mike. Det kommer jag ihåg för att han skrev ner sitt namn med krita på våran duk. Anledning 11 att älska Oklahoma.




(BigCityDreams - Never Shout Never)

City of Blinding Lights


Hello, Tulsa. Vi kommer att bli riktigt bra vänner, du och jag.



(City of Blinding Lights - U2)