Jag har träffat så många fantastiska människor här borta. Jag vet inte om du någon gång läst böcker som Amy & Rogers Epic Detour eller sett filmer som My One and Only, men det finns en viss charm i att möta människor, spendera några timmar med dem (eller bara några minuter), och sedan separeras för att aldrig se varandra igen. Men när du går därifrån, med en sista småleende glans bakåt, så ser du världen på ett litet annorlunda sett.
Alla har en liten unik kvalitet att dela med sig till främlingar, men jag tvekar på att man någonsin kommer att få reda på vad just sin egen är.
Hur som helst, hela min vistelse här borta har känts just så. Jag har en lista bredvid mig på personer jag aldrig vill glömma. För de fick mig att se världen på ett litet annorlunda sett.
De kommer följa med mig hem, allihopa. Några i min ficka, några runt min hals, och de flesta i mina små tankar.
I Sverige blir man inte vänner med främlingar. Inte i min erfarenhet, i alla fall. Man blir vänner med sina vänners vänner, eller genom någonting gemensamt. Här borta blir man vänner med främlingar. Expediter, köare eller folk man råkar stå bredvid framför en hylla i en matvaruaffär. Sverige, snart kommer jag. Och svenska främlingare, beware. Snart kommer jag prata med er också.
Kära vänner, jag hoppas att ni inte kommer att skämmas för mycket för mig.
(Mine - Taylor Swift)
Underbart! Jag kommer snarare lära av dig än att skämmas. Jag älskar den amerikanska öppenheten!
SvaraRadera