Watching you is the only drug I need

Jag har sett på många filmer den senaste månaden. (Yeah, baby! Din USA-lady är en månad gammal!)

(Filmer är bäst.) 

- Inte för att detta har med någonting att göra, men år 2015 kommer fler människor dö av t.ex. blåscancer, magcancer och levercancer än människor som dör i lungcancer. Denna förändring kommer ske på grund av allt vatten folk dricker. Jag är glad att jag inte dricker vatten ;) En tanke bara.

- Och förresten: eehhh... vaddå 2011 om två och en halv dag?
Detta blir spännande...




(Hey, Soul Sister - Train)

So Happy Christmas. I love you, baby.

Jul hos yankee-familjen Lundqvist!

Ovanligt, mysigt, konstigt, awesome.

Dagen började med blåbärs-pannkakor som frukost (jag menar, bara det!), och efter vi hade fixat oss så skypade vi kort med Fred&Liz&Levi, och även mormor&morfar&göteborgarna.

Vi åt jullunch på en restaurang vid namn Wild Fork (och beställde lax tillagat på 4 olika sätt - något ska vara traditionellt, yeah?) och majoriteten av middagen bestod av att vi försökte beskriva (och misslyckas) med ord hur gott det faktiskt var. Julbord, gå och lägg dig. Man ska käka på Wild Fork.

Vi åkte hem och myste med efterrätt och godis, och öppnade paket! Jag fick bland annat kläder jag hade kollat in och önskat mig, så jag är mycket glad :)

Vi avslutade kvällen med tre påsar popcorn, massa bär, cola och godisar samtidigt som vi jäste till Love Actually. Jul i DVD-format :)

Mycket lyckat och mycket ovanligt, skulle jag säga! (Bilder hittas på fejsbook)

Nu sitter jag och resten av den feminina sidan av familjemedlemmarna i sofforna framför TVn. Vi skjutsade pappa till flygplatsen imorse (så han är eran nu), och idag är våran hangover-dag.

Vi har försökt diskutera vad vi ska göra i nyår, men kommer ingenvart i planeringen. Vi ser inte längre just nu än mellandags-rean ;) Oh, well.

Jag hoppas att du hade en ljuvlig jul med familjen och alla de du håller kär! Du ska veta att jag älskar dig :)

(Fairytale of New York - The Pouges)

For a moment a band of thieves in ripped up jeans got to rule the world

Igår firade vi Evelinas 21-års dag! Inte för att det var hennes födelsedag, utan för att pappa kommer vara i det kalla landet Sverige när den äkta dagen inträffar. Hon firades på morgonen med tårta, världens största 21-ballong och massa paket (och brandalarm, men det är en annan historia. Lundqvistarna är inte vana vid lägenheter och brandvarnare, så vi öste verkligen på med ljus...)

Hennes favoritsyster gav henne Hermiones time-turner halsband (du vet, från den tredje Harry Potter-filmen?), eftersom hon har så sjukt späckat schema framöver.  Jag tror hon tyckte mest om den :)

Vi gick på bio och såg Tangled (det var Evelinas tredje gång att se den på bio, men hon ville ändå ihärdigt), och den var jätterolig! Sedan åt vi på en mexikansk restaurang, hängde lite i Barnes&Nobles och flummade lite i gallerian.

Lyckad dag! Mer bilder kommer ploppa upp på facebook, men alla juicy storys är endast för era ögon.

När jag, i förrgår, skulle bestämma vilken tårta pappa skulle köpa till morgonen så gick jag till the Cheesecake Factory (stället är inte alls lika töntigt som det låter. Det är uppbyggd som ett arabiskt palats á la Aladdin, med nedtonad belysning och söt personal). Där jobbade samma kille som vi hade köpt fyra tårtbitar av två dagar tidigare (och vi gjorde ett väldans intryck på honom sist, uppenbarligen, med våra frågor om vad som smakade vad och vilken choklad som användes när och vilken som är godast och allt är möjligt), och jag blev trevligt bemött av hans röst direkt när jag kom in, med "You just couldn't stay away, could you?". Vilken tease. Efter mycket om och men tillsammans så hade han gått igenom en himla massa tårtor med mig, och till slut kunde han rekommenderat en 30th Anniversary Chocolate Cake som han visste skulle funka med min syster, eftersom hans brorsas flickvän fick en sådan till sin födelsedag förra veckan och hon älskade den ("And who did you say that was - your brother's girlfriend?" "Haha, yeah" - vaddå, en flicka måste ju ha koll, eller hur?) Fy vad mycket kul vi skulle ha i den byggnaden om ni alla också var här, haha! (Emma, you know what I mean) Den dagen fick han även sitt tredje besök av mig på tre dagar. Hm, är detta ett tecken på att man snart kommer att bli tjock?

Crap.

Jag hoppas ni fortfarande mår bra, känner julstämning och har mer självbehärskning än mig.




(Long Live - Taylor Swift)

Find a new world across a wide ocean

Julia har sett denna.

Den hade premiär den 10 december här borta, men vi höll oss (jag menar, man måste ju först hinna se Harry Potter en andra gång innan man ger sig in i en ny värld, right?) tills nu.

En kompakt recension (dels för att undvika spoilers, och dels för att snabbt bearbeta innan sömnen faller):

Status: Epic

Finast: Färgerna och känslan

Bästa skådespelare: Will Poulter som Eustice. Irriterande, ryckig och rolig.

Största förbättring: Ben Barnes (eftersom ni vet att jag inte är fullt lika dreglande i ursprungspunkt som *uheum* Justina eller Emma) Telmarinsk accent lade han på hyllan, växte lite skägg, och ser allmänt mer ruffig ut... And god knows that's how I like them.

Mest underskattad: William Mosely som tio sekunders Peter Pevensie.

Hjälte: Skandar. Alltid Skandar :)

Bästa scenen: Mot slutet. Klump i halsen.

Löv: Tack och lov att Susan nämndes hastigast av Caspian. Annars skulle hans förälskelse i stjärnflickan bara uppfattas slampigt.

Övriga positiviteter: Mycket olika element, men en röd tråd gick igenom hela ändå (eller grön. ni kommer fatta när ni ser den.) Den kommer bli svår att tröttna på.

Jämfört med de andra: Absolut den mest kristna. Och den är väldigt Narniansk. Bra gjort.

Perfekt sätt att fira lovet med! Speaking of: Grattis, ladies, jag är så stolt över er alla! Hoppas ni njuter.

Annars har familjen varit på utflykt över en natt denna vecka. Vi åkte till grannstaten Arkansas (som fläskar på min stat-vistelse till 4), för att visitera en mysig jul-stad. Sötaffärer och stämning. Vi bodde i trädhus också. Det var något av det mysigaste någonsin.

Och även om det låter exotiskt att bo i trädhus, så var det ändå väldigt o-ruffigt. Vi sa det, att om familjen Lundqvist ska ut i vildmarken, så är det bara på det här sättet :)

Myspys.
Imorgon ska nog bilderna jag lagt upp i denna resedagbok upp på facebook också. Så att fler mäncher får se dem, inte bara de personer jag kan anförtro om mitt babblande om Ben Barnes rough edges :) Hedrad.

Enough about me, har du en bra start på jullovet? Hur ska din Christmas firas i år?
Jag saknar dig.




(Book of Days - Enya)

S'been a long time since before I've been touched. Now I'm getting touched all the time.

Idag var jag i gallerian. Man pluggar ju så mycket att man behöver blow some steam efteråt (jag hoppas du också ser till att göra det. Även om det endast är i 10 minuter.)
Jag pratade med så sjukt mycket människor. Idag älskade alla mig :) Det blev en bra dag.
Mitt hår mår mycket bra här borta, det får skamset mycket komplimanger. Det blir bortskämt. Jag satt bland annat på en bänk i en sportklädes-affär (jag vet, jag vet. Men jag tittade bara på när Evelina skulle prova gympaskor), och det kom plötsligt ut en expedit från en dörr till lagret. Han var det sötaste jag sett. Han tog sig dramatiskt för hjärtat efter några steg och utbrast "You're killing me with the dreads!". När pappa hörde det så föreslog att jag skulle gå fram och "råka" snubbla in i honom lite. How rude.
Liknande dialoger skedde med tre andra pojkar, och jag hade sjukt långa konversationer med två tjejer på två olika affärer om Sverige. De blir så fascinerade att de bara slutar jobba och ställer frågor som varför man kan prata engelska, vilken sida av vägen vi kör på, hur länge jag kommer bo här och hur mycket de vill åka till mitt hemland.
Jag måste akta mig, annars kanske jag inte längre är en främling i Tulsa snart...

Den bjuder jag på.
Rrrrr.



(Dance Anthem of the 80's - Regina Spektor)

Friday nights are always the same in this town

Nu när mamma anlänt i stugan så är det som ett startskott för att börja shoppa. Dag 1 för henne här i Staterna så bekämpade hon sin jetlag för att julpynta hela våran lägenhet (det ska även tilläggas att jag och pappa redan hade gjort det till viss del), så nu är det svårt att få det att se juligare ut.

Idag, efter en förmiddags studerande, så fortsatte vi våra äventyr med att dels åka till en liten mysig "ministad" för att shoppa lite, och sen åka till mallen. Dessa två dagar har jag faktiskt köpt en del saker, men det hade jag inte riktigt gjort förrens nu, utan endast tittat ut saker hjärtat suktade efter. Nu ska jag nog inte handla något mer till mig själv förrens efter jul.. mmm, rea.
Bokaffären hade 90% rabatt på utvalda böcker (ingen speciell anledning, tror jag. de bara kände för det.), och på två sekunder så hittade man ju Guds gåvor där: Paper Towns av John Green (som är varmt rekomenderad av samma människor som gav mig Looking for Alaska), och The Clash skriven av... The Clash. Båda är såna böcker jag sett på bokaffärer varje gång jag strosat i London. Man stannar upp, sträcker tveksamt ut handen för att plocka upp den, tvekar en sekund för länge för att man är pank, och går därifrån. Ana lyckan :) Jag har redan börjat läsa Clashen (nedsatt från 50 till 5 dollar) och den gör mig så lycklig. Den totala livshistorian av dessa fyra underbara pojkar som man vet alldeles för lite om, i deras egna ord. Suck :)

Finisar.

Jag köpte även två ringar, ett par m&m örhängen, en långärmad och en julklapp. Och sen, mina vänner, gick jag in på Hot Topic. Jag visste beslutsamt vad jag ville ha. Jag gick in med bestämda steg, ryckte till mig den, kastade den på kassören (inte bokstavligt), gav honom pengarna och åkte hem. Sen hade jag på mig den hela kvällen. Mina damer och herrar:

Om du nu flinar lite åt mig och tror att jag gör ett slags Where the Wild Things Are-statement (vilket jag självklart också gör, som en bonus) så betyder det att du antagligen inte sett den bästa musikvideon till den bästa låten av den bästa pojken i världen. If not, så skickar jag dit dig om du klickar HÄR.

Grabben som hävdar att "I don't believe in shoes" och därför springer omkring barfota överallt - man ska ju skratta sig lycklig om en enda centimeter i ens varelse var lik honom. Nu är jag är ett steg närmre ;)

På Hot Topic fick jag ett medlemskort som ger mig, i deras egna ord, "the envy of everyone around the world" av en söt grabb som påminde om den lockig-håriga Aaron Johnson. Han gav mig kortet och sa "This card belongs forever and always to you now". (Mina tankar svarade "And I belong forever and always to you, dear boy") Sen frågade han om jag ville ge en extra dollar till nåt som hade med Hot Topic att göra (Mina tankar svarade "You need a brain? You need a heart? Go ahead. Take mine"), men jag sa ja, och då gav han mig två plektrum. Mums.

Jag läste kvittot sen. Det stod Hey, Julia! (...) Your next step is to log in at Hottopic.com to complete your registration and create a new password worthy of someone with such impeccable taste as you.

Och vet du? Det är alltid de små sakerna som jag blir gladast över.

Kvittot och plektrumen höll mig fånigt leende hela dagen.

(Coffee and Cigarettes - NeverShoutNever)

The language is leaving me in silence

Idag blev det party på flygplatsen (förövrigt den minsta flygplatsen i hela universum, typ)

Välkommen hem, mamma!

Idag bläddrade jag igenom The History of Love, skriven av Nicole Krauss. Jag och Evelina kunde i somras inte komma överens om vem som ville ha den mest, så vi bestämde oss för att köpa den tillsammans. Hon läste den i somras (och klottrade sönder sidorna med små meddelanden, kommentarer, teckningar och understrykningar) och lämnade den med mig när hon left for college. Det var upp till mig att kontra hennes personliga tvist i boken med min egen, och ge hennes meddelanden vacker respons. Nu är boken smockad med kärlek, internskämt och färger. Och nu är det systers tur att läsa den igen. Hon ska göra det när hon flyttar in i mitt rum, för att jag sen ska kunna ta med den till Sverige igen när snön smälter.

Har du någonsin läst en bok som känns för mycket för att existera? Isåfall, vilken? The History of Love är lätt i den absoluta toppen på de vackraste böcker jag någonsin läst. Sådär, när det verkligen griper tag i och klämmer på hjärtat riktigt hårt ibland, så man liksom stänger igen den mitt i en mening för att påminna sig själv att andas.

Jag quote-ar Looking for Alaska av John Green, när jag menar att summan av dess delar inte går ihop, utan det sträcker sig utanför det. Men eftersom det är utanför så går det inte att greppa eller ta på eller ens att nå. Det är liksom så man vill vara, eller hur? Så man vill vara själv. Det är därför jag gillar att läsa vackra böcker som denna. Det känns som att man tänjs ut.

Klicka för att tänjas.

Ursäkta att detta inlägg mest bestod av papper.

Men papper kan vara det vackraste som finns.

(No More 'I Love You's - Annie Lennox)