We're smiling but we're close to tears

Hejdå, Tulsa.

Tack för allt, lilla älskling.

Det känns bra att vara din vän.

Jag kommer sakna hur du låter.

Jag kommer sakna folket man passerar på dina gator.

Jag kommer sakna maten du fixade till mig.

Jag kommer sakna alla unika affärer.

Jag kommer sakna kvantiteten.

Jag kommer sakna att vara hemmaskolad.

Jag kommer sakna solen som skiner på dig.

Jag kommer sakna språket och dialekten.

Jag kommer sakna den rena lyckan.

Jag kommer sakna all kärlek.

Sista inlägget.

Jag kommer sakna att du tog några minuter att läsa om mina små tankar.

(For the First Time - The Script)

Look happy, you'll make it

Den perfekta sista veckan fortsatte som den började, med vardagliga små mysiga händelser. Lite sorgligt, men mest kul. Evelina sov över under helgen, och vi sov ingenting, vi tittade bara på våran favorit-tv-serie i hemlighet och åt popcorn :)
Igår såg vi The Eagle på bio, med Channing Tatum och the ever lovely Jamie Bell. Skottland äger, och filmen skulle varit bra om det inte vore för det onaturligt lyckliga Hollywood-slutet. Ibland kan det bara inte sluta realistiskt bra. När ska de lära sig?

Är inte namnet Oklahoma mysigt? När man säger det. Oklahoma. Oklahoma. Oak. Ek. Ekh. Haha, hej!

Idag är min sista dag i Tulsa. Det kanske skulle varit mysigt att bara springa ut i sommarvädret med den amerikanska flaggan och sjunga Party in the USA eller Kids in America och slänga av mig kläderna för att dansa i en ring och shake-a mina rastas, men nej. Nej. Detta är min dag:

Melankoli.

Jag ser fram emot att träffa dig, dock.




(F**kin' Perfect - P!nk)

I won't sleep tonight

Oh! Och jag har köpt en Bop it!

Du vet, as in Gilmore Girls?

Inte en exakt som deras (vilket är en sido-modell som är utformad för endast två spelare). Min är mer originalet som kan användas av en spelare, såväl som flera.

Nu är det kört. Ingen sömn.

(Animal - Neon Trees)

You were in college, working part-time waiting tables

Jag har träffat så många fantastiska människor här borta. Jag vet inte om du någon gång läst böcker som Amy & Rogers Epic Detour eller sett filmer som My One and Only, men det finns en viss charm i att möta människor, spendera några timmar med dem (eller bara några minuter), och sedan separeras för att aldrig se varandra igen. Men när du går därifrån, med en sista småleende glans bakåt, så ser du världen på ett litet annorlunda sett.
Alla har en liten unik kvalitet att dela med sig till främlingar, men jag tvekar på att man någonsin kommer att få reda på vad just sin egen är.
Hur som helst, hela min vistelse här borta har känts just så. Jag har en lista bredvid mig på personer jag aldrig vill glömma. För de fick mig att se världen på ett litet annorlunda sett.
De kommer följa med mig hem, allihopa. Några i min ficka, några runt min hals, och de flesta i mina små tankar.

I Sverige blir man inte vänner med främlingar. Inte i min erfarenhet, i alla fall. Man blir vänner med sina vänners vänner, eller genom någonting gemensamt. Här borta blir man vänner med främlingar. Expediter, köare eller folk man råkar stå bredvid framför en hylla i en matvaruaffär. Sverige, snart kommer jag. Och svenska främlingare, beware. Snart kommer jag prata med er också.
Kära vänner, jag hoppas att ni inte kommer att skämmas för mycket för mig.




(Mine - Taylor Swift)

My nose started to bleed. But I got up again. I always do.

Jag har skrivit klart mitt PA!

Ja, jag har inte börjat på rapporten, men själva arbetet är klarskrivet! Åh! Pardon my french, men jag har jobbat skiten ur mig på senaste tiden. Fy vad skönt att  den där odågan äntligen är redo att läggas på hyllan.

Jag skrev klart den igår, så vi firade idag med en perfekt dag. Jag och mamma hängde på mallen, och vi gjorde bara saker vi ville göra, och vi köpte precis allt vi kände för att köpa.

Åh, nämnde jag att det var 27 grader varmt idag?

Förlåt, jag bara behövde få ur mig det :)

Det var faktiskt en perfekt dag.

Jag hittade mitt livs kärlek också. Eller, han hittade mig rättare sagt. Nej, inte Christian Slater från Heathers (Jag vet, jag vet, "Christian Slater, Julia? Eeew." Men seriöst, har du sett honom i Heathers? När han spelade en tonårs psykopat mot en mini-Winona Ryder. I hate to use the term "dreamy" men hello mister.)

Nej, jag snackar om mitt livs riktiga kärlek. Okej, jag har en tendens att överdriva slightly, men han är definitely up there (svengelskan har aldrig blivit såhär plågad). Men jag orkar inte skriva om honom just nu, klockan närmar sig en skamlig timme. Keith heter han.

Jag vill också påminna dig att om du läser detta under skoltid så befinner du dig just nu i sista skoldagen utan Julia innan jag kommer hem. Om du läser detta efteråt så vill jag först säga: GRATTIS TILL LOVET!! Och sedan säga att nästa gång du är i skolan igen så är jag där med dig.

...yay.

Nej, seriöst. Jag är faktiskt mycket glad idag :) En perfekt dag har det varit.

Jag önskar samma perfekt-ness över din dag med.

Det förtjänar du :)  

Ett collage över inget speciellt.

Det som bara ligger och väntar på att läggas upp mitt i natten: 

Mina blogginlägg här börjar bli mer och mer skräpiga, förresten. Det är för att jag insett hur lite tid jag faktiskt har kvar, och vill skriva här så mycket jag bara hinner innan dagen är kommen.

På många områden i mitt liv så är jag ändå en "kvantitet före kvalitet"-tjej.

Det lät fel.

Poäng: Ursäkta skrotiga men lite väl regelbundna inlägg.

Det kommer inte att bli bättre.

(Hoppipolla - Sigur Rós)

This town can hardly breathe when air is filled with dust and dying dreams

Inget informativt. Inget speciellt. Klockan är snart halv två på natten. Kanske skulle sova. Hm.
Sömn är för de svaga. Jag lämnar det här stället om drygt en vecka.
Ska försöka skriva klart PA:t imorgon. Idag. Hm.
Jag hör av mig om hur det går.

Jag läste ett blogginlägg från en fictional character. En pojke. Och jag blev lite kär, för det var det finaste jag sett :) Varför blir man bara kär i folk som inte finns?
Jag kan nog inte bli kär.
Inte på riktigt.

(Det kommer jag nog få äta upp typ imorgon. Idag. Crap. Midnatt förvirrar saker.)

"ABOUT ME: I am wearing somebody else's socks. I'm not sure who's wearing mine. They could be anywhere but I can't complain. My sock karma is well into the red but there are worse things to have done. People don't really mind about losing socks.

Enough about me. What about us? We probably don't even know each other but it's irrelevant really. Something's happening between us whether you like it or not.

Because by reading this right now you are realising the potential of a moment that I start the second I click save. That moment is happening right now. You're in it just as I was however long ago this message says it was posted. How is the future? I expect much of the same only faster. The past is fine. Everyone says hello.

So my moment and your moment have linked up and created something new. This new thing is me sat here in the past/present and you, wherever you are in the future/now and whatever that means for the both us. This is the closest we will probably ever come to time travel in our lives.

I know. I was disappointed when I found out too."

(This City is Contagious - The Cab)

I'm wonderstruck - blushing all the way home

°*°Best Valentine Ever°*°

(Enchanted - Taylor Swift)